VALSBERGs hemsida

Subtitle

Vyer och natur

Naturen och därmed vyerna är under ständig förvandling och i huvudsak är det människan som har inverkan på detta. Hus byggs och rivs och det i sig ändrar vyerna. Men en av de kanske viktigaste faktorerna under årens lopp, i en trakt som Valsberg, har varit djurhållningen. Går vi tillbaka 40 år hade i stort sett varenda gård såväl kor som hästar och får och allt detta bidrog till ett öppet landskap. Samtidigt präglades åkrar och ängar av långa rader med gärdesgårdar som avskiljde ägorna. Idag finns nästintill inga betande djur (med några få undantag) i trakten och detta har har gjort att vyerna förändrats.

Dessa två bilder visar tydligt på detta. Den övre bilden (foto: Alge Dahlblom) är tagen vårvintern 1964 och visar ett öppet landskap när man kommer till Valsberg. Hjalmar o Elsa Wahlsbergs hela gård syns tydligt och landskapet öppnar sig till vänster mot Norriliden. Den nedre bilden, tagen 1996 visar samma plats drygt 30 år senare. Naturen har i allra högsta grad tagit över och gården kan endast och det endast tack vare det ljusa plåttaket.

Ett annat fenomen som hänger ihop med förändringarna inom jordbruket och djurhållningen är att ladorna mer eller mindre har försvunnit. En högst naturlig förändring eftersom behovet har försvunnit. Men det gör samtidigt att vyerna förändras.

De här ståtliga, åttkantiga ladorna stod tidigare på Brådds hemman i Träsket, men är rivna sedan många år. I Träsket fanns det förövrigt upp till 30 lador en gång, men nu finns det bara tre kvar.

En annan sak som förändrar vyerna från tid till annan är kalhyggen. Skogen huggs och växer upp igen, men det är ofta en cykel som tar upp till 50 år.

Dessa två bilder (foto: Kennet Lind) visar på hur ett kalhygge förändrar bilden. I detta fall längs Nyvägen direkt efter hembygdsgården (övre bilden). Undre bilden visar samma kalhygge från Träskvägen mellan Rune o Gustav Lind. Inget ont över kalhyggen annat än att vyerna drastiskt förändras.

Något som däremot skapat vad man närmast kan kalla för sår i vår natur är alla grus- och sandtag som åstadkommits i trakterna. Nejdens åsar har utnyttjats flitigt genom åren och konsekvensen är naturligtvis en förändrad natur som inte går att återställa.

Bilden är från Simonasback.

När detta är sagt kan man ändå konstatera att Valsberg med omnejd är en naturskön trakt, speciellt som naturen i Närpes i övrigt inte är särskilt omväxlande. Men i Valsberg är naturen mer kuperad med t.o.m. ett mindre berg. Skog och åkrar om vartannat och slingrande vägar. I det följande presenteras ett större antal bilder som beskriver omgivningarna från sin vackraste sida, även om det inte går att undvika frågan om hur vyerna hela tiden förändras även här.

BERGET

Berget som gett namn åt bygden är inte mer än 89 meter över havet. Men genom att landskapet för övrigt är platt som en pannkaka, blir även ett litet berg än bjärt kontrast. Berget bjuder på så mycket, både för ung och gammal. Klippor och stup. En grotta. Blåbärsris i mängder. Djävulsåkrar. En vidsträckt utsikt över nejden ända bort till kyrkbyn och bortom.

Ingången till grottan.

"Bergsväggen" må se oansenlig ut men för barn genom åren har den varit spännande och nästan skräckinjagande. Här har det krävts mod att vintertid rutscha ner...

På bergets nordöstra och sydvästra sida finns det s.k. djävulsåkrar. Den nordöstra har alltid gått under benämningen "Knapulberget" medan den andra, som till sin omfattning är mycket större, och med större stenar, inte har haft någon speciell benämning.

Sakta, sakta håller vegetationen på att täcka Knapulberget. Mossa och lav naggar området i kanterna. Det skulle finnas skäl att t.o.m. rensa bort en del för att bibehålla Knapulberget synligt för kommande generationer.

Den andra "djävulsåkern" har felaktigt utmålats som en forngrav (t.o.m. i boken där alla gårdar i Närpes presenteras), vilket det inte är fråga om. Stenansamlingarna är en naturlig rest från Istiden då isen drog sig undan.

I närheten av Knapulberget byggdes år 1910 ett s.k. rysstorn. Den ryska soldatnärvaron var stor även i Närpes under tiden fram till självständigheten och runt om i bygderna byggdes torn för spaning och bevakning. Så även på berget. Tornet stod kvar in på 30-talet men ska ha rasat under en höststorm.

Ännu på 80-talet fanns rester kvar av tornets virke.

I närheten finns ett litet stenröse med en trekantig sten...

...med årtalet 1910 inristat. Är det "tornresarna" som ristat stenen?

Berget ger också upphov till speciella betingelser för träd att växa. Här kan ses två udda exempel:

TRÄSKET

En annan plats som fascinerar undertecknad är Träsket. Träsket, Träskvägen, vägrenarna och det ständigt skiftande ljuset, ger speciellt sommartid starka naturupplevelser. Här följer en kavalkad av bilder från Träsket:

Midnattssol över Träskvägen.

Sommaren 2005 kunde man också se ett större antal tranor vistas i närheten av Träsket på åkrarna närmast Nyby:

Axel Wahlsbergs gård i bakgrunden.

Magnifik syn när tranorna "tar till flykten". Foto: Tor Kreutzman.

FLER VYER...

Mitt i byn...

Vem kan föreställa sig att det i denna hage (på det två bilderna ovan) i Valsås stod två gårdar (Enlund o Wallén) i början på 1900-talet?

Härbren är tillsammans med ladorna en alltmer sällsynt syn i våra trakter. Detta stod kvar vid Ivar Lindbergs gård några år efter att gården revs, men härbret är numera också rivet.

Denna jättebjörk stod i många, många år vid Bergströms gård på Täjpalin, men är numera borta sedan några år.

Sommarmoln över Österå.

Ännu i början på 90-talet (bilden från 1987) kunde man posta ett brev i Valsberg, men den servicen finns inte längre. Valsberg hade t.o.m. en posthaltpunkt under några år (1970-78) och eget postnummer - 64660.

Samma plats idag. Nu har även detta med numrering av vägarna kommit till.

VÄGAR

Vägar har ju självfallet skapat förutsättningar för bosättningen i trakten och dom ger samtidigt karaktär åt landskapet. En stor förändring under de senaste decennierna är tillkomsten av s.k. skogsbilvägar.

Hittalidvägen.

 

Täjpal rivägen.

Bergsvägen sedd söderut.

Skogsbilväg väster om Valsås.

Valsåsvägen, med en ståtlig rönn i vägkanten.

FRÅN EN SVUNNEN TID

Gamla jordbruksredskap som man inte längre har bruk för har haft en tendens att blir stående ute i naturen, tyvärr. Tröskverk kan ses på ett par ställen i trakten och på bilden nedan står en gammal slåttermaskin övergiven sedan länge.

Samtliga bilder under rubriken Vyer och natur är tagna av undertecknad om inte annat anges.

Ralf Lind

 

 

 

 

 

Newest Members