VALSBERGs hemsida

Subtitle

Ungdomsföreningen 1913-17

Valsbergs Ungdomsförening 1913-17

I Övermarks historia (1948) nämns att även Valsberg en tid hade en ungdomsförening. Den ska ha bildats 1914 och lärarinna Dagny Snickars sades ha varit den drivande kraften bakom dess tillkomst. Så mycket mer har inte funnits att berätta om föreningen. Undertecknads farmor Selma Lind (f. Enlund) hade dock några brev sparade, som kastade visst ljus över verksamheten, eftersom hon där berättat om vad man sysslat med i föreningen. Breven hade hon skickat i sin ungdom till brodern Karl Erik i Amerika. Han hade funnit dom i sitt hem på 60-talet och skickat dom tillbaka till Selma. Sedan inträffade det lyckliga att föreningens protokollbok återfanns 1991 i f.d. Axel Vahlsbergs gård och därmed kunde föreningens hela verksamhet dokumenteras. Huvuddelen av denna text ingick i Valsbergsbladets två första nummer 1988 och 1992.

Protokollboken ger en utförlig bild av en kort men intressant tid av strävanden att göra tillvaron mer meningsfull för byborna. Det är emellertid lätt att konstatera att orsakerna till att föreningen inte blev långlivad främst var två; dels avsaknad av en egen lokal och dels för klent underlag för att hålla igång verksamheten. Dans har under all tid varit en av ungdomsföreningarnas viktigaste verksamheter, och avsaknad av lokal gjorde att detta vart svårt att ordna. För föreningens möten fick skolan användas men några regelrätta danser fick inte ordnas där. Ibland berättar dock protokollen om ringdanser i slöjdsalen. I början ordnades dans på danslaven nere vid Träsket i samband med föreningens möten, eller så dansades det vintertid i någon stuga. Vid åtminstone ett tillfälle nämns att dansen tråddes i den gamla skolstugan. Protokollboken kunde också ge besked om att föreningen inte grundades 1914 och den grundades inte genom Dagny Snickars' försorg, även om hon kom att verka något år i föreningen.

LÄRARVIKARIE GRUNDADE

På våren 1913 hade lärarinnan Lydia Storsjö avlidit och för en kort period under vårterminen anställdes en vikarie. Det blev Karl Hugg från Pargas och han tillträdde den 17 mars. Redan en månad senare hade han blivit så varm i kläderna att han kallade till ett möte, som av naturliga skäl hölls i skolan. Den 15 april var enligt det förda protokollet ett stort antal ungdomar från Valsbergs och Valsås' byar på plats, och man beslöt att grunda en förening med namnet Valsbergs Ungdomsförening.

 Karl Hugg

I den första styrelsen valdes Karl Hugg till ordförande, Johannes Enlund till viceordförande, Oskar Bergén till sekreterare och Vilhelm Valsberg till kassör. Redan inom en vecka beslöt man hålla nästa möte.

LIVLIG VERKSAMHET I BÖRJAN

Mötena innebar i själva verket någon form av program. Det bestod bl.a. av "unisont sjungna" sånger, föredrag av läraren och någon s.k. bygdemålsberättelse. Ofta förekom sången Modersmålets sång, men även Vårt Land, och detta var ju trots allt under den ryska tiden.

Vid ett av de första mötena höll Karl Hugg ett föredrag om "Ungdomsföreningarnas uppkomst och strävanden" och vid samma möte hade Oskar Bergén en föredragning om "hur livets förhållande och ungdomsföreningarnas uppvaknande tillväxer".

Under vårens möten 1913 beslöt man att anordna en "folkfest" i juli. En festbestyrelse valdes och man beslöt även att annonsera i tidningen.

FORTSATT VERKSAMHET IFRÅGASATT

Någon folkfest blev det inte. Efter några livliga vårveckor hände ingenting förrän i oktober, då man vid ett möte tog upp frågan om föreningen skulle upphöra, men man beslöt att försöka hålla i gång den åtminstone ett år framåt. Orsaken till att det hela så plötsligt avstannade var nog att läraren Karl Hugg i och med vårterminens slut åkte från Valsberg. Dessutom emigrerade viceordförande Johannes Enlund till Amerika under sommaren. Höstterminen 1913 hade Dagny Snickars tillträtt som lärarinna och hon valdes också till ny ordförande för ungdomsföreningen. Alfred Bergman tog över viceordförande-posten.

Under vintern och våren 1914 förekom sporadisk verksamhet. Man beslöt vid ett tillfäller att ungdomars från 14 års ålder skulle få skriva in sig i föreningen. Införskaffande av en ridå hörde också till en av de större frågorna, eftersom olika teaterstycken var en väsentlig del av programmet på föreningens möten.

 Dagny Snickars

TÉ-SERVERING

Intressant är att konstatera att trakteringen vid mötena alltid bestod av té-servering. Någon gång förekom även smörgåsar och mjölk.

På våren 1914 tynade åter verksamheten bort och inte förrän sent på hösten kom ungdomarna i gång igen. De ovan nämnda breven ger lite mer insikt. I ett brev daterat Valsås den 8 maj 1914 nämner Selma att föreningen haft årsmöte första söndagen efter påsk och att det hade varit "ricktigt trävligt". På programmet stod hälsningstal av Oskar Bergén och en bygdemålsberättelse av Anna Valsberg. Sedan följde i tur och ordning ett teaterstycke, en dialog, en kostymdans och deklamation. Tillställningen avslutades med allmän dans. Vidare i brevet skriver hon: "Vi hade utf'ärd i sondast och på kvällen dansa vi på lavan. Hit var varända finn och finska. Och i sommar skall vi ha en folkfest också. Vi skall och öva en kostýmdans i kväll."

Men redan i ett brev daterat den 19 juni skriver Selma att den tänkta folkfesten under sommaren inte blir av. "Det blev utödd" konstaterar hon lakoniskt. Men följande sommar skulle det sedan visa sig bli av.

Valsåsflickor 1914. Fr.v.: Selma Wallén, Elsa Wallén, Selma Enlund.

Valsbergspojkar 1916. Fr.v. Ivar Lindberg och Hugo Bergman. Foto: Alfred Franzén

VÄLBESÖKT SOARÉ

Dock hann det hända saker redan under vintern/våren 1915. I ett tredje brev till brodern i Amerika, skrivet 7 mars, omnämner Selma föreningens verksamhet. Den 28 februari hade man nämligen haft soaré i Valsberg och det hade varit ganska mycket folk. "Och trävligt var det, så det ricktigt svämma över sina bräddar". På programmet stod först hälsningstal och deklamation, och sedan framförde Selma själv en bygdemålsberättelse om "Tå Johannes i Torpe sku i skaff se än käring". Därpå följde teaterstycket "Julbränvinet" och sedan ännu ett teaterstycke och Selma förklarar: "Jag var käring och Gabrel (Vilhelm Valsberg) var Lars å he skratta dom åt så e va recktigt för hymst".

Vid årsmötet 1915 ville inte Dagny Snickars längre arbetga vidare som ordförande men stannade kvar som sekreterare. Istället tog Alfred Lind över som ordförande. Mötet beslöt nu också att införskaffa en del idrottsredskap, men vilka framgår inte. Frans Oskar Valsberg kom i varje fall att bli förvaltare av dem.

SOMMARFEST

Den 4 juli arrangerades så sommarfesten. Teologie studerande Tor Krook höll festtal om idrottens betydelse. Enligt Dagny Snickars' förda noteringar var det ett "intressant på sak gående föredrag". Lärare Uno Moring från Bodbacka folkskola var på plats och sjöng ett flertal kuplettsånger. Han var ju på sin tid en vida känd musikman, som hanterade en rad instrument och även själv komponerade.

På skolgården hard gjorts i ordning en danslave. Det här måste vara fråga om en föregångare till den lave som byggdes till den s.k. elektirifieringsfesten 1948. Enligt Dagnys noteringar "pågick dansen av den talrika nöjeslystna ungdomen till långt in på småtimmarna".

STÖD FÖR TELEFONEN

Sommarfesten tod tydligen på krafterna för under ett halvår förekom ingen dokumenterad verksamhet. I januari 1916 togs frågan igen upp om föreningen skulle upplösas. En fortsatt existens ansågs fortfarande möjlig och mötet beslöt att fortsätta verksamheten, men konstaterade samtidigt att den inte kunde bli särskilt livlig.

Föreningen beslöt att stödja företaget att skaffa telefonledning till Valsberg med 200 mark. Vidare bestämde sig medlemmarna för att anordna en soaré till förmån för telefonen. Detta skulle ske i ungdomslokalen i Övermark.

Den 9 april hölls så tillställningen. Ivar Wallén hälsade publiken välkommen och programmet bestod i övrigt av föredrag av Dagny Snickars, ett par teaterstycken och flera sånger. Det hela avslutades med dans.

Så gick det ett halvår utan verksamhet och i oktober var frågan åter uppe om föreningens fortsatta existens.

FESTER I RANGSBY OCH PÖRTOM

Föreningen beslöt nu att anordna en fest i Rangsby, vilket förefallet ganska möärkligt med tanke på de kommunikationer som rådde under den här tiden. I varje fall blev festen av, den 10 december närmare bestämt, trots både dåligt väder och dåligt före, och programmet gick i stort sett i tidigare spår.

På våren 1917 återkom föreningen med en tillställning i ungdomslokalen i Pörtom. Även nu förekom en rad programpunkter innan dansen började.

FÖRENINGENS SAGA ALL

I början på juni genomfördes en sommarfest på skolgården. Pörtom hornseptett stod för en rad musikinslag, men Uno Moring hade denna gång fått förhinder. Lärare Wiktor Winberg höll festtalet, vilket handlade om dåtida aktualiteter som "livsmedelsfrågan och socialisternas egenmäktighet".

Till dansen spelade så en tremannaorkester från Pörtom. Men i.o.m. denna tillställning upphörde föreningens verksamhet. Det som hela tiden varit föreningens gissel hade slutligen fått övertaget, dvs bristande underlag och avsaknad av lokal. Emigrationen till Amerika påverkade rätt kraftigt och det var inte tillräckligt med endast ett trettiotal hemmavarande ungdomar i åldern 16-25 år för att hålla igång föreningen.

När Valsbergs telefonbolag till slut bildades år 1920 skänkte ungdomsföreningen sina överblivna medel till bolaget. Pengarna uppgick till 976 mark. Med tanke på att en aktie i bolaget kostade 50 mk, var detta trots allt en realtivt stor summa pengar.

FÖRTROENDEVALDA

De olika posterna i föreningens styrelse innehades enligt följande:

Ordförande
Karl Hugg 1913
Dagny Snickars 1913-14
Alfred Lind 1915-16
Oskar Bergén 1917
Viceordförande
Johannes Enlund 1913
Alfred Bergman 1913
Oskar Valsberg 1914
Oskar Bergén 1915-16
Walfrid Köping 1917
Sekreterare
Oskar Bergén 1913-14
Dagny Snickars 1915-16
Vilhelm Valsberg 1917
Kassör
Vilhelm Valsberg 1913-16
Oskar Valsberg 1917
Övriga medlemmar
Anna Träskvik 1915-17
Selma Enlund 1915-16
Selma Wallén 1917
Agnes Valsberg 1917

Det bör dock framhållas att de som drog ett stort lass var de som nästan alltid figurerade i programmen för föreningens möten, och som spelade upp teaterstycken, utförde s.k. kostymdanser och berättade bygdemålshistorier. Här kan framförallt nämnas Anna Träskvik (g.Brådd), Agnes Berg (g.Juthman), Selma Wallén (g.Lindfors) och Selma Enlund (g.Lind).

Valsbergsflickor år 1916. Fr.v. Ester Bergman, Agnes Valsberg, Ester Bergén och Edla Valsberg. Foto: Alfred Franzén.

Anna Träskvik (t.v.) och Agnes Berg i folkdräkt, fotograferade av Oscar Erikson.

Valsbergs Ungdomsförenings saga blev alltså mycket kort, men visar ändå på de strävanden som gjordes i våra trakter i början av förra seklet, strävanden som bl.a. gav bygden en egen folkskola. Tradtionen med olika typer av tillställningar har ju ändå förekommit i Valsberg fram till idag, även om det under tiden från mitten av 60-talet till början av 80-talet var synnerligen ont om sådana.

Ralf Lind

Newest Members