År 1983 avslutades ett projekt som det tagit 200 år att genomföra. Projektet ifråga är torrläggningen av Storträsket eller kort och gott Träsket. Genem ett statsbidrag kunde berörda markägare i Valsberg och Nyby det året slutgiltigt torrlägga Träsket.
Fortfarande i min barn- och ungdom på 60- och 70-talet fylldes Träsket delvis med smältvatten på vårarna och förstörde ibland höet i ladorna och påverkade vårbruket. För oss yngre var översvämningarna mestadels positiva, speciellt om det skedde på vårvintern då kylan kunde skapa fantastiska isvidder att åka skridsko på.
200 år tidigare var knappast skridsko att tänka på, när nybyggarna kom och slog sig ner här. Då fanns inte ens en farbar väg förbi Träsket i riktning mot Övermark. Valsbergs hemman anlades nämligen år 1785 till 2/3 mantal (ett mantal torde ha utgjort av ca
Matts Pihlroths hemmansdel köptes sedan i februari 1803 av Karl Henriksson från Ojanperä hemman i Perälä. Under 1800-talets allra första år fanns det fyra nybyggare här. Förutom Hans Eriksson och Karl Henriksson stod Matts Larsson från Rangsby och Johan Larsson från Lillkyro upptagna som bönder på Valsberg.
ANSÖKAN OM TORRLÄGGNING
Från allra första början tog sig nybyggarna an att på något sätt kunna torrlägga Träsket för att på så sätt kunna utöka den odlingsbara marken. Arbetet var inte så framgångsrikt, även om vattennivån sänkts en hel del, och 1802 hade alla fyra Valsbergs-nybyggarna till den svenska kronan anhållit om att genom utdikning uppodla Storträsket. Den 13. juni året därpå förättade lantmätare Eric Forseen därför på kronans uppdrag syn på plats i Valsberg. Samtliga nybyggare var närvarande samt dessutom en torpare vid namn Göran Holm, som var torpare hos Hans Eriksson. Eric Forseen åtföljdes av bönderna Henric Fratt från Övermark och Hans Fråst från Yttermark.
Detalj från Eric Forseens karta föreställande Övermark bys skogsmarker. Kartan gjordes 1790.
Syneförättningen kunde konstatera att nybyggarna, som bodde öster om Träsket, inte haft någon väg därifrån, men att man upparbetat en farbar väg över Träsket vid dess norra ända. Där noterade man att Träskets botten, liksom på dess östra sida, bestod av hårt grus och stenblandad grund utan någon slags matjord. Men på västra sidan och även på östra sidans södra del fann man ävja, visserligen på hård botten, men med ett djup på mellan
När Träskets beskaffenhet var besiktad, granskades den redan utförda dikningen. Den befanns vara gjord efter ett ifrån norra ändan häraf utgående vattudrag till ett annat här nedanför liggande träsk Lillträsket kallat. Således hade man redan från början valt en sträckning som sedan under de följande åren varit föremål för torrläggningsansträngningarna.
Man värderade det hittills utföra arbetet till att uppgå till 1.201 dagsverken och den grävda sträckan utgjorde 536 famnar, vilket motsvarar drygt
30 famnar närmast träsket igenom en Gull hemman i Öfvermark by tillhörig våt och sanck äng, som har grus och stenig grund 4 alnar bredt och 2 alnar diupt 60 dagsv.
107 dito öfver samma äng
67 dito öfver stenbunden skogmarck af nästnämde bredd och diuplek 402 dagsv.
58 dito igenom mindre stenig skogsmarck 2 alnar bredt och diupt 174 dagsv.
208 dito igenom nybygget tillhörig ängesmarck 2 alnar diupt och bredt men nu till hälften återfallit 104 dagsv.
66 dito igenom lågland något stenbunden skogsmarck till 6 qwarter diupt och bredt 33 dagsv.
Den äng som anges ha tillhört Gull hemman vid den här tiden måste ha legat i Träskets omedelbara närhet och om den ängen är en del av Träsket idag (vilket jag tror), eller numer igenväxt i trakterna av bäcksbron, kan jag inte svara på eftersom de kartor som finns inte har kunnat ge besked. Diket var inte mer än drygt
Eric Forseen konstaterade att dikningen måste göras både bredare och djupare om det kvarvarande vattnet i Träsket skulle gå att få bort. Diket som löpte över Gull hemmans äng var
Denna karta upprättades år 1805 när Hans Eriksson skulle dela sin hemmansdel med sonen Mickel. Åkertegarna som syns närmast Träsket är idag belägna mellan Rune och Gustav Linds gårdar.
KEJSERLIGA SENATEN BEVILJADE MEDEL
Nu får vi förflytta oss 100 år framåt i tiden. Då är Finland en del av Ryssland, men har en slags riksdag, senaten, som har viss lagstiftande makt. År 1903 fastställer den kejserliga senaten villkor för hur staten skulle ta del av torrläggning av sanka marker. Bönderna i Valsberg ansökte därför om ekonomiskt stöd för att torrlägga Träsket och beviljades den 11. maj 1905 ett belopp på 12.200 mark för arbetet. Beloppet utökades i november 1908 med 10.553 mark. Således blev man beviljade sammanlagt 22.753 mark för arbetet som kom att bedrivas under drygt 4 års tid och avslutades hösten 1909.
Bild från torrläggningen av Träsket, tidigare publicerad i boken om Valsbergs folkskola. Förstorar man bilden kan man identifiera några av männen i botten på utfallsdiket. Fr.v. Kalle Berg, okänd, Johannes Lindberg, Josef Erik Träskvik, Erik Anders Nygård (?), okänd samt Viktor Valsberg (sedermera polis bosatt i Kalax).
T.v. G.M. von Essen, som ledde arbetet med torrläggningen. Närmast t.h. Viktor Valsberg. Vid stenvinschen andra fr.v. Kalle Berg.
Karl Erik Johansson 2379 mark 38 penni
Johannes Karlsson
Petter Johansson
(Maria Karlsdotter) Johannes Mattson Bergström
Erik Anders Michelson
Johannes o. Lisa Johanna Höglund
Karl Johansson Walsberg
Erik Henrik Eriksson Walsberg
Johan Johansson
(Anders Andersson) o. Lisa Johanna
Tuomas Wiitala
(Josef August Josefsson) Matts Granfors 832 65
Uppförstorad detalj av Alfred Franzéns fotografi över Valsberg och Träsket taget ca 1910. Det vita som ligger i mitten av bilden är vatten. Uppe t.v. skymtar hus på Simonasback. T.h. vid skogskanten syns ett par lador. Huset i höger bildkant är den gamla skolstugan.
Bilden på dessa tre näpna barn (fr.v. Aivi Lind, Gustav Lind, Britta Skogman) ger faktiskt samtidigt en bild av hur det såg ut i Träsket för drygt 50 år sedan. Gärdesgårdarna löper i långa rader. Några kor på bete kan skönjas som vita punkter.
Detalj från storskifteskartan för Valsberg ritad 1913. Visar tydligt Träsket i hela sin sträckning samt hur det delades upp i samband med storskiftningen. Pilen uppe vid vägkorsningen pekar på en liten rund ring. Det är danslaven som fanns där i tiderna och som användes så sent som på 1910-talet.
Lantmäteriverkets karta från 70-talet visar t.o.m. var ladorna låg.
RENSNINGAR NÖDVÄNDIGA
Redan på 1930-talet hade delar av det drygt 20 år tidigare grävda utfallet skolvat igen och delägarna var tvungna att rensa diket. På båda sidor om bäcksbron går nämligen diket genom backlera. Här försökte man förhindra skolvningen på åtminstone en sträcka på en halv kilometer genom att lägga plankor i dikets botten och stötta upp väggarna med en stenkonstruktion. Med tiden rubbades konstruktionen av de rörliga materialen i marken och utfallsdiket smalnade igen.
Markägarna arbetade med att få nya statliga anslag för att en gång för alla avsluta torrläggningen och 1967 såg det ut som att medel skulle beviljas men p.g.a. krympningar i statsbudgeten kom inga medel, trots att projektet hade haft en framskjuten plats i vattendistriktets planer. Man fick vänta ytterligare 15 år innan det äntligen var dags.
Då beviljades totalt 508.000 mark för projektet och arbetet kunde sätta igång, men denna gång utan att markägarna behövde göra grävandet för hand! Sammanlagt
Dikningsarbete i Träsket i slutet på 30-talet. Till vänster skymtar Simonasback och Lilliden. Leo Lind brer ut den uppkastade dikesjorden med gräfta.
Tyvärr en något skakig bild från Träsket. Den visar dock hur vårfloden fyllt Träsket med vatten och ladorna och står omgivna av vatten. Återigen ses Simonasback-Lilliden uppe till vänster. Fotografiet är taget i slutet på 40-talet. Foto: Helge Lind.
Bild på Träskbäcken idag, taget från bäcksbron. Vallarna och slänterna, som här är helt bevuxna med framförallt björksly har sedan kortet tagits rensats.
LADORNA HAR FÖRSVUNNIT
Genom detta hade ett 200-årigt arbete äntligen slutförts. Förändringen av Träsket från en sjö till ett böljande odlingslandskap torde för den som skulle ha kunnat varit med från början vara slående. En viss aning om förändringarna kan man kanske få från de bilder och kartor som visas här intill.
Idag innebär de dryga
Idag finns endast 3 lador kvar i Träsket och de många gärdesgårdarna som hindrade de betande korna att vandra fritt är i de flesta fall helt borta. Odlingstegarna skiljs inte längre åt av diken utan merparten av Träsket är idag täckdikat och endast rådikena är kvar. Ca 50 av de 70 hektaren är idag täckdikade.
En förbipasserande idag anar nog inte att här legat ett träsk, en sjö, och vi kan nog inte heller riktigt föreställa oss den enorma arbetsinsats som förfäderna lade ner för 200 år sedan som början på ett arbete som det tog 200 år att genomföra.
Ralf Lind