VALSBERGs hemsida

Subtitle

Jubileumsvecka, juli 2006

Jubileumsveckan 9-15 juli som var ägnad att fira hembygdsföreningens 30-åriga verksamhet samt 100-årsminnet av Valsbergs folkskolas tillblivelse, blev en succé. Här följer referat från de olika evenemangen under veckan.

FÖRBEREDELSER

Festligheterna hade planerats under våren och speciellt veckan innan var verksamheten vid hembygdsgården intensiv, med städning, scenbygge, iordningställande av utställningarna och mycket, mycket annat. Ett stort antal människor har varit involverade på ett eller annat sätt. Hembygdsföreningen tackar därför alla som hjälpt till eller bidragit med programinslag eller i utställningarna: Sinikka, Göta V, Lisa, Margaretha, Raija, Viveka, Lisbeth, Anita, Carita, Ethel, Mildred, Erik, Eivor, Micke, Susanne, Yngve, Miia, Juha, Bengt B, Gurli, Peter, Anna-Stina, Maria, Iris, Håkan, Rune, Kennet, Annica, Jens, Ralf L, Marcus, Rebecca, Gustav, Inger, Ralf B, Ann-Catrin, Dennis, Mattias, Frida, Elis V, Elvi, Gerd, Anna-Lisa, Ann-Mari, Helén, Anni, Solveig, Birgit G, Siv, Britta, Aldur, Jörgen, Desirée, Trygve, Bengt K, Mats-Erik K, Göta B och säkert någon fler som kan ha förblivit onämnd här. Ett fantastiskt jobb hembygdsföreningen till fromma!

Scenen byggs. Fr.v.: Jörgen Walsberg, Rune Lind, Ralf Bäckvik och Håkan Sand.

Matborden ställs i ordning. Fr.v.: Miia Berg-Määttälä, Karl Määttälä, Juha Määttälä, Göta Vahlsberg, Lisa Sand, Sinikka Berg och Håkan Sand.

Lisbeth Nygård-Bäckvik skurar bord för glatta livet.

JUBILEUMSFEST 9. JULI

Dagen började med lunch och över 170 personer utnyttjade möjligheten till att äta en god lunch ute på den gamla skolgården. Samtidigt fick besökarna möjlighet att träffa och umgås med gamla skolkamrater och grannar från förr. Samtidigt öppnades de utställningar som speciellt gjorts i ordning för tillfället. 5-åriga Frida Nygård klippte bandet och öppnade dörrarna till skolsalen, där en omfattande konstutställning med ett 50-tal verk förevisades. Utställarna var i åldrar mellan 10 och 80 år! Dessutom hade sammanställts en diger samling material från Valsbergs folkskolas 58-åriga historia (1906-64), med allt från skolböcker av allehanda slag till handarbeten och teckningar. Även den privata finska folkskola, som verkade i Valsberg på 30-talet, fanns med på ett hörn. Även dörrarna till det s.k. likvagnshuset, med sitt speciella museiföremål likvagnen, öppnades.

Foto: Anita Lind

Foto: Anita Lind

Sedan vidtog ett digert program, där hembygdsföreningens ordförande Jörgen Walsberg hälsade välkommen. Då hade över 200 personer bänkat sig framför scenen ute på skolgården. Programmet inleddes med Den blomstertid nu kommer och sedan framförde Trygve Erikson sin för tillfället specialskrivna festdikt, vilken rönte mycket stor uppskattning för sin eminenta sammanfattning av ortens historia. Här återges dikten:

DIKTSVIT OM VALSBERG

1. NYBYGGARNA

Vi kom hit redan på konung

Gustav den tredjes tid.

Vi tyckte om berget

som vi fäste oss vid.

Det gav oss en trygghet

åt oss fyra som kom.

Vi beslöt en kväll på berget

att ej mer vända om.

Vi, Hans, Karl, Johan, Matts,

Vi tyckte vi funnit den plats

där vi skulle leva och bo.

Det beslutet det blev vår tro,

att bygga en framtid här

för familjer som står oss när.

Vi såg träsket nedanför

och Matts hade en syn:

”Gubbar”, sa han, ”för byn

är träsket en möjlighet

att torrläggas en dag.

Jag ser åkrar av olika slag

och mänskor som kör,

Inte hästar men något rör

sig av sig själv. En maskin

som blänker så fin, så fin”.

Matts tystnade och föll ihop.

Vi andra förundrade oss då

och tänkte: Vilken åker att så!

Vi vaknade till och förstod

att Matts drömt en stund.

Han hade dikat, ej fått en blund

på några nätter och var svag.

Då ser man syner på ljusan dag.

En kväll kom ”Kröningen” till oss.

Det var mörkt och han bar ett bloss

för att inte missa stigen förstås,

Han kom från norr, från sin Valsås.

Carl var av gammal krigaresläkt

och torpare, men hågen var väckt

för nybyggarskap och Valsåsen var

passande för drömmen han bar.

Så sa han när vi bjöd honom mat.

”Jag har byggt ett hus av större format

än vad jag som torpare haft.

Se, det gäller ha huvudet på skaft

om man ska bli rik någon vacker dag.

Min granne Johan tycker som jag

vi röjer och gräftar och dikar jämt

och skäller på varann, mest på skämt”.

Visst skröt Carl litet men det hör till

oss nybyggare. Det är mycket vi vill!

Vi fyra körde söderut då och då.

Björn i Österån kunde svarva som få.

Våra kvinnor de spann ju sitt gran

för oss alla, såväl vuxna som barn.

Anders med sin skickliga hand

kunde reparera spinnrockar ibland,

fast han också odlade sin åkerjord.

Björn kunde också svarva med ord

och Horonkylä namngav han Svarvar.

Tvivla inte, tro inte att vi skarvar!

2. FOLKSKOLAN

Byarna växte och barnen blev fler.

Kung Gustav var död, fanns inte mer.

Men Runeberg och Topelius skrev

om nyttan att vara en skolelev.

Folkskolor föddes i hela vårt land

och eldsjälar satte sinnen i brand.

Barnskolor byggdes i varje by.

I Valsberg byggdes också en ny.

Skol-Josip och Norras-Kalle de

lärde barnen att läsa sitt ABC,

Att skriva stil med höger hand

och sjunga sånger om vårt land.

Men bildningen gick stadigt framåt.

Det gällde för byarna att följas åt.

År 1906 var man redan klar

med en folkskola för kommande dar.

Från Sideby kom lärarinnan vår,

Lydia Storsjö var hos oss i sju år.

Sedan tog lungsoten hennes liv.

Hennes undervisning var positiv.

Dagny Snickars var ung och vital,

höll ungdoms- och nykterhetstal.

Hon var en mycket stor idealist,

en för tidig död tog henne till sist.

Hjördis Klockars kom trettiofem

med nya idéer. Skolan blev ett hem

för marthor och sångkör som

hon ledde och som man tyckte om.

Dagny Berg, kom 49 och kom hem.

I kyrkby skola var jag en av dem

som fick del av hennes kompetens.

Hon var duktig! Är vi överens?

Så kan en skola forma unga liv

och ge en grund, ett starkt motiv

för resten av det liv vi har.

I minnet finns vår skola kvar.

3. HEMBYGDEN I OSS

Vi bär den ständigt:

”Hembygden i oss”.

Vartän vi kommer

i världen

bär vi den inom oss.

Ju äldre vi blir

desto mer minns vi den,

mer än väl

i djupet av vår själ.

Den kan inte tas ifrån oss.

Vi är innerst inne

fångar i vår barndom,

i dess byar

och dess mänskor.

Vår längtans djup

är social.

vår hunger

är bygden

är slätten,

är berget,

är åsen,

är ån

är skolan som kanske

blivit en hembygdsgård.

Vi längtar mänskorna

som vi kände,

som vi känner.

Så kan en hembygdsdag

bli en av livets höjdpunkter

med hembygden i oss och inom oss.

Lyckliga är de som älskar sin

hembygd!

En blandad kör speciellt sammansatt för tillfället framförde Plocka vill jag skogsviol och Slumrande toner under Desirée Valsberg-Småros' ledning. Mikael Bernas ackompanjerade också på bas.

Förre lektorn i historia vid Åbo Akademi, fil.dr. Bengt Kummel, bosatt i Nykarleby, höll jubiléets festtal. Bengt är född i Övermark och har rötter i trakten genom sin mor, som var född i Valsås. Han vävde bl.a. ihop tankar om bildningens tillkortakommanden i det gamla bondesamhället med vad sedan folkskolorna betytt för landet i jämförelse med vad som ännu kan förekomma på andra platser på jorden. Festtalet återges i slutet på detta referat från festligheterna.

Ralf Lind presenterade årets Valsbergsblad, det åttonde i ordningen, som denna gång bl.a. innehöll uppdaterade förteckningar av skolans alla elever, lärare och personal. Nästintill samtliga var även presenterade i bild. I bladet fanns dessutom bl.a. korta notiser över fyra krigsveteraner som avlidit under det senaste året. Dessa, och andra bortgångna genom åren, hedrades med en tyst minut.

Juha Määttälä, ingift valsbergsbo och bosatt i Sibbo, spelade finkänsligt Säterjäntan samt Där björkarna susa på sitt barytonhorn, ackompanjerad av Desirée Valsberg-Småros. Juha är till vardags musiker vid Gardets Musikkår i Helsingfors.

Hembygdsföreningen bjöd sedan på kaffe och tårta och under programmets andra hälft fick publiken inledningsvis åter lyssna till jubileumskören, denna gång i sångerna Vid en källa och Härlig är kvällen. Två förstaklassare - Lisbeth Nygård-Bäckvik och Ralf Lind - från skolans sista läsår 1963-64 uppträdde med diktläsning. Dikten, När pappa och mamma var små, var densamma som de läste på skolans avslutningsfest 1964.

Mats-Erik Klockars, bosatt i Vasa, berättade dråpliga hågkomster från sin barndom i Valsberg på 40-talet. De gick bl.a. under rubikerna arbetarskydd och sexualundervisning, och uppskattades högt av publiken.

Mer diktläsning blev det sedan när Gurli Lassus med sevanlig fin känsla läste dikten "Ur hemmets jord", vars text nog fick ett och annat öga att tåras.

Sedan vidtog uppvaktningar av olika slag. Samtliga närvarande och tidigare styrelsemedlemmar i hembygdsföreningen uppvaktades med rosor. Föreningens långvarige (1976-93) ordförande Erik Nygård var den första i raden och dagens programledare Ralf Lind utnämnde honom inofficiellt till hembygdsråd. -Statens avgifter för en officiell titel skulle inte vara möjliga att betala...

Foto: Sven Nygård

Tre av folkskolans f.d. lärarinnevikarier fanns på plats och uppvaktades likaså med varsin ros. Det var Gunlög Sandén g Söderman, Ingvor Edman g Martens och Göta Östergård g Holm. Gunlög Söderman tackade sedan under Ordet fritt för uppvaktningen och berättade om sin terminslånga vikarietid som 20-åring.

Syskonen Klockars (barn till förra lärarinnan Hjördis Klockars) uppvaktade föreningen med ett konstverk av Christina Klockars.

Hembygdsföreningen hade tidigare under tdagen mottagit uppvaktning från Övermark Sparbank med en ansenlig summa pengar och Övermark Hembygdsförening med ett bokverk och blommor.

Föreningen fick dessutom emotta donationer från tidigare ortsbor och f.d. skolelever. Bl.a. hade föreningen fått emotta en större summa pengar som egentligen utgjorde bröllopsgåva för valsbergsbördige Steven Nygård och hans hustru Aurora. Paret hade dessutom anlänt från Miami, Florida kvällen inna festen. Initiativtagare till donationen var Sven Nygård, bosatt i New York, och pengarna var insamlade bland släktingar i Amerika. Det fanns för övrigt många Amerika-emigranter i publiken och antalet besökare från Sverige var denna gång osedvanligt stort.

Under Ordet fritt berättade sedan Göta Brådd (f. Valsberg) en rad episoder med fadern Hjalmar, morbror Rudolf och andra valsbergsprofiler som huvudrollsinnehavare.

Lotteridragning genomfördes i snabb takt innan ordförande Walsberg rundade av dagen med några ord. Festdagen avslutades som sig bör en sådan här dag med att publiken stående sjöng Modersmålets sång.

Festpubliken drog sig sedan en aning motvilligt hemåt efter en festdag fylld av upplevelser och minnen.

UTSTÄLLNINGARNA

Under veckan efter jubileumsfesten fanns det sedan möjlighet att bese utställningarna. Tyvärr utnyttjade få personer den möjligheten. En av dagarna fylldes dock skolsalen nästan till bristningsgränsen eftersom en busslast med 60 pensionärer besökte hembygdsgården. Det var Suupohjan Osuuspankki i Teuva som bjöd pensionärer på utfärd. Bland deltagarna fanns många från Horonkylä (Svarvar) som kände till Valsberg och någon hade t.o.m. varit med och målat golvet i skolsalen på 50-talet.

FRILUFTSKVÄLL

Onsdagen den 11 juni var det så dags för friluftskväll. Först spelades en fotbollsmatch med 7 spelare i varje lag. Kampen var stundtals hård men mynnade slutligen ut i ett ovagjort resultat (5-5) sedan målvakten Ralf snopet släppt in en boll i slutsekunderna.

Bakre raden fr.v.: Anna-Stina Lassus, Ida Kreutzman, Annica Lind, Janne Vahlsberg, Ville Kreutzman, Dennis Nygård, Emil Kreutzman, Mårten Lassus, Mikael Nord, Toralf Nygård, Micke Bernas. Främre raden fr.v.: Ralf Lind, Mattias Nygård, Steven Nygard.

Efter viss andhämtning, törstsläckning och korvätning vidtog så valsbergsmästerskapen i kulstötning. Muskler, som företrädesvis befunnit sig i vila åtminstone sen förra årets kultävling, spändes nu till bristningsgränsen och både i dam- och herrklassen såg nya rekord dagens ljus. Deltagarna var i åldern 5-73 år.

Resultat från kulstötningen:

Damer

1

Annica Lind, 21

6,20

2

Viveka Brommels

5,78

3

Anna-Stina Lassus

5,58

4

Erika Rönnholm, 15

5,35

5

Susanne Nygård, 46

5,05

6

Sinikka Berg, 65

4,98

7

Ida Kreutzman, 14

4,85

8

Anita Lind, 48

4,65

9

Aurora Martinez

4,51

10

Ann-Catrin Nygård, 39

4,44

11

Raija Ristiluoma, 57

3,68

12

Siv Weegar, 71

3,50

13

Lena Stenback

3,37

Herrar

1

Ralf Lind, 49

14,00

2

Mikael Bernas, 41

12,85

3

Toralf Nygård, 42

10,37

4

Steven Nygard, 34

10,35

5

Janne Vahlsberg, 46

10,22

6

Tor Kreutzman, 56

9,56

7

Dennis Nygård, 13

8,71

8

Kennet Lind, 19

8,38

9

Mårten Lassus, 16

8,34

10

Mikael Nordh, 50

7,40

11

Jörgen Walsberg, 73

7,17

12

Emil Kreutzman, 14

6,65

13

Ville Kreutzman, 14

6,53

14

Mattias Nygård, 10

3,75

15

Edward Määttälä, 8

2,73

16

Karl Määttälä, 5

1,70

Även veckan efter spelades en fotbollsmatch, dock med bara 6 spelare. Det blev "gåbban" mot "pojkan" och "gåbban", som under matchens gång döpte om sitt lag till "aandteppon", fick bita i gräset. "Pojkan" vann, 9-5.

Gubbar o pojkar. Frv.: Micke Bernas, Dennis Nygård, Mattias Nygård, Peter Lassus, Mårten Lassus, Ralf Lind.

BYAVANDRING

Jubileumsveckan avslutades på lördagen med en byavandring, som tog sin start vid hembygdsgården. Deltagarna fick en karta med ett 20-tal stopp markerade som färdkost. Utgångspunkten var hur byn såg ut före storskiftningen på 1910-talet. Sedan länge försvunna gårdar pekades ut. De som en gång bebott gårdarna visades upp på fotografier. På så sätt fick deltagarna bl.a. höra talas om sjudarlada, tjärdal, dansbana och skolstuga och se vem Myr-Mari, Stor-Stin och Backon var och var det en gång bott.

 

Här återges till slut huvuddelen av Bengt Kummels festtal:

Bästa festdeltagare!

Det är dubbel fest i dag: skolan 100 år, hembygdsföreningen 30 år. Det är bara att gratulera!

Jag antar att många av er har varit elever i Valsberg folkskola. Vad var det som var bäst i skolan? Var det loven? Så varför är ni här i dag? För att fira skolan eller sommarlovet? Visst var det Pippi Långstrump som ville börja skolan för att få sommarlov? Kanske vi var likadana? Åtminstone känner vi igen oss.

Vad har skolan haft för betydelse för barnen i Valsberg-Valsås byar? Säkert stor betydelse, men man skall inte bara idealisera. Om vi försöker vara realister så måste vi säga att bland bönderna på den finländska landsbygden var det många som inte var så värst intresserade av skolan. På de platser där bönderna själva byggde skolhus eller ålades att göra det, betydde skolan utgifter, arbete och förlust av arbetskraft. Det ursprungliga folkliga motståndet mot skolan byggde  på villfarelsen att våra barn skall bli herrar eller ”fina”. Dessutom kunde barnen under skolans terminer inte arbeta hemma, det var en förlust i arbetskraft. Det var en självklarhet förr att barnen hjälpte till i arbetet.

På Valsberg var det tydligen inga problem, eftersom en snickarstuga först togs i bruk som skola och kommunen sedan uppförde skolhuset. Att direktionens medlemmar ofta måste arbeta för förbättra och utveckla skolan hörde dock till bilden. Vad som hänt under åren kan man läsa om i Ralf Linds bok om Valsbergs folkskola.

Barnen då. Hur uppfattade barnen sin skolgång? Det kan jag inte säga så mycket om, det vet ni bäst som varit elever i skolan. Men barn är rätt lika överallt. Läsningen gick säkert bra och öppnade dörren till böckernas och tidningarnas världar. Skrivningen var hyfsad men stilen som formades av arbetsmärkta händer blev väl sisådär. Multiplikationstabellerna fastnade småningom, och dem har man ju haft en enorm nytta av i vardagslivet, liksom procenträkning, men räkning med bråk var svårt, nästan hopplöst svårt för många.

Psalmerna, Jakobs tolv söner, katekesen, mm, allt skulle läras utantill. Det var mödosamt. Vilket tragglande. Jag har nog aldrig kunnat de tolv, men alla kunde slutet ”Josef och Benjamin”. Men där fanns också handarbete och slöjd, gymnastik, sång och musik. Och så loven förstås.

Hälsan var ett problem både för lärare och elever. Tuberkulosen var fruktad och skördade många offer. De sjuka spottade på golvet och när man sopade med kvast smittades man av dammet som virvlade upp. Situationen blev inte bättre av dragiga och kalla lokaler.

Krigstidens så kallade ”svaga” mat var ett annat problem. Vem minns inte den obligatoriska fiskleveroljan och de sura lingonen, som intogs under tvång och med äcklade miner.

Att vara lärare var säkert inte lätt. Barn upptäcker fort sina lärares svaga punkter och utnyttjar dem. Men respekten var större förr och föräldrarna kunde vid behov ibland ställa sig på lärarens sida. Man skulle fostras i herrans tukt och förmaning. Men i ett landsomfattande perspektiv fanns vissa, kanske främst manliga lärare i små skolor, som uppträdde som envåldshärskare. Att år efter år lyssna på elever som stakade och tragglade med ständigt samma saker krävde ett starkt tålamod. Många elever fick av den orsaken aversion mot lärare, bildning och kunskap, innan den nya tidens pedagogik förändrade synen på skolan och lärandet. I det här avseendet förefaller dock Valsberg skola ha varit lyckligt lottad.

Vad är det i allt detta som gör Valsberg skola värd att firas? Jo, det är det som vi kanske i dag ser som självklart, det som kallas folkbildning, det vanliga folkets möjligheter att hävda sig som individer. Man kan läsa, skriva och räkna. De kunskaperna gav och ger oss alla en möjlighet att ta del av samhällets aktiviteter som upplysta och kunniga medborgare.

Ett exempel: På 1860-talet rådde hungersnöd i Finland och finanschefen J.V.Snellman vägrade importera livsmedel till landet, eftersom utländska lån skulle försvaga den nya finska marken. Folket lämnades åt sitt öde under hungeråren och tusentals människor dog. Det var de år som människorna på Valsås mindes som de år då potatisen var som ärter.

På dialekt lyder det så här: ”Tå piäronän va som ärträn”. Det var min mammas farmor som uttalade orden. Hon upplevde hungeråren på 1860-talet och tyckte att barnen i början av 1920-talet var bortskämda: ”Di sku a vuri me tå piäronen va som ärträn”. Det är klart att på så små potatisar blir man inte mätt. Nu ger jag orden vidare till er. Ord som stammar från 1860-talets hungersnöd.

I det samhälle vi har i dag skulle Snellmans förfaringssätt vara omöjligt. Folket har fått utbildning, rösträtt och inflytande på republikens affärer. Det hade man inte på 1860-talet. Det var innan folkskolans undervisning förändrade situationen.

Ett annat exempel är emigrationen, som så åderlåtit Valsberg och Valsås byar. Kunskapen om hur det var i Amerika och Sverige spreds snabbt med de förbättrade kommunikationerna, och läs- och skrivkonsten gav människorna möjlighet att kommunicera per brev.

Världen blev plötsligt mycket, mycket större.

För oss! Ändå finns det överallt i världen folk som kämpar med de urgamla problemen att lära sig läsa, skriva och räkna. Under veckorna före senaste millennieskifte var jag i Maracaibo, Venezuela, där min dotter försökte lära indianernas barn läsa. Det var i slummen i utkanten av miljonstaden. Indianerna var oregistrerade, talade sin egen djungeldialekt, och man försökte lära dem spanska för att de skulle ha en chans i samhället.

Jag minns julfesten, där det var sång och dans och glädje, men där höjdpunkten var när en 14-årig flicka skulle läsa julevangeliet på spanska. För dem var det en högtidsstund, för att en av dem hade lärt sig läsa, men för oss var det en utdragen och onjutbar stund, då man ibland tog paus för att diskutera uttal, och då de lyssnande indianerna knappast förstod spanska. Då förstod man vad vår folkskola uträttat för oss alla, vilka möjligheter den gett oss.

Men utvecklingen är snabb och i dag är det en självklarhet att ta del av televisionen och datorer, främmande språk möter oss överallt. Fast det är inte lätt att hänga med i utvecklingen. Jag reste nyligen buss med en bonde som avstått från jordbruket till sin son, det vi kallar generationsväxling. Han såg ut över ett fält och sade:

”Där är två nya maskiner som jag inte kan köra.”

”Varför?”, frågade jag.

”De är så datoriserade”, svarade han. ”De kräver skild utbildning.”

Ni som står främmande för datorer, CD-spelare och allehanda spelattiraljer av typ Play Station, som barnen har, kan känna något av det främlingsskap som de gamla kände när Valsberg folkskola togs i bruk. När man hör knapprandet och klickandet från spelandet frestas man ibland att som den gamla gumman i Närpes fråga:

”Men har et itt na ana ti jiär!”

 Barnens arbete som vi kände till det finns inte mer, nu skall det vara underhållning.

Men det nya kan också användas för att bevara det gamla och skapa en fortlöpande känsla av gemenskap. På det är Ralf Linds hemsida över Valsberg-Valsås ett gott exempel. Utan den vore många av er inte här i dag på hembygdsföreningens fest.

Det personliga initiativet som möts av ett starkt engagemang i hembyn och dess förening, tillsammans med användningen av modern teknik, visar oss hur samarbete skall gå till, och framförallt att ny teknik inte utesluter historia och hembygdskänsla, utan att dessa kan förenas. Som hos Valsberg hembygdsförening.

Här förenas känslan för det gamla med den nya tidens möjligheter på ett utmärkt sätt. Den livliga uppslutningen i dag och den goda stämningen visar att initiativet uppskattas och att behovet av att träffas lever kvar.

Jag önskar föreningen och er alla lycka till i framtiden!

Bengt Kummel

Newest Members