VALSBERGs hemsida

Subtitle

Valsbergs filial 1938-77

 FILIALEN VAR BYNS MEDELPUNKT I NÄSTAN 40 ÅR

Om skolan har varit traktens samlingspunkt för ordnade möten så kan man säga att filialen fyllde en lika stor roll som informell samlingspunkt. Där samlades folk, speciellt på lördagarna, och i väntan på sin tur att få göra de planerade inköpen, dryftades  allehanda frågor ? allt från världs-politiska frågor till frågor som rörde det vardagliga livet i byn. Ibland, om de riktiga skämtarna var på plats, kom de roliga kommentarerna och de roliga skämten fram och stämningen steg, allt medan Ellen bakom disken jobbade på med att plocka fram de önskade varorna så att kinderna glödde. -Vems tur är det? ?Jaså, det är det jag? ?Men då får du går före! Så länge stämningen var hög ville ingen gå hem!

 

Det var ofta mannen i gården som med lapp i handen var utskickad att göra inköpen och när t.ex. Paavo från Hittaliden kom in och drog ut en av de nedersta lådorna för spik och skruv och satte sig och med ett snett leende tog till orda visste man att det stundade en intressant och skojfrisk lördagsförmiddag. Att det ibland blev så mycket folk på en gång var naturligtvis att lördagar var folk ?ledigare? än annars, men det ena gav också det andra, d.v.s. såg man att den och den åkte till filialen så begav man sig också själv dit om det så bara var för att köpa ett paket socker.

 

Men ofta var man naturligtvis själv när man hade blivit skickad hemifrån på ett inköpsuppdrag. Kanske råkade Faschas-Ivar komma in och skulle ha en ?gottalängd? och betalade med pengar direkt ur mejarlikvid-kuvertet eller så. Ibland blev man ivägskickad utanför butikens öppettid för att husbondens njutningsmedel i form av snus eller röda North State-cigaretter tagit slut. Det kändes obekvämt att behöva gå in till Ellen och be att få handla de begärliga varorna, men jag tror att Ellens vardag var nog sådan att hon i stort sett fick vara beredd även på dygnets mer obekväma tider.

 

Interiörbild från filialen. Ellen till vänster bak disken och kunden Iris Kupiainen till höger. Originalfotot har tyvärr förkommit, så detta är kopierat ur boken om Valsbergs folkskola, där bilden ingick. Foto: Lisbeth Nygård.

 

TIDIGA ERFARENHETER

Mina erfarenheter av filialen kom i mycket tidiga år och ett av mina tidigaste och starkaste minnen härrör från den gången jag följde med pappa dit för att hämta de skidor han hade beställt åt mig. Det var ett par en meter långa Järvinen-skidor, helt målade i svart men med det kännspaka märket längst ut på spetsen. Jag kan ha varit i 4-5 årsåldern. Som 6-åring började jag i skolan och då ökade frekvensen besök på filialen eftersom den låg nära och även om man själv oftast inte hade några pengar så följde man med dom andra. ?Och redan då var det faktiskt första gången jag ?skrev upp? dvs köpte på krita. Inför julen fick jag klart för mig att de andra i skolan förväntade sig julkort, kort jag inte hade. Pengarna räckte inte och det fanns inte tid att springa hem och be om pengar, varför Ellen hade vänligheten nog att låta mig få betala dagen därpå!

 

År 1963 ändrades markens ?värde? på så sätt att 100 mark motsvarades av 1 mark, men samtidigt följde varornas pris med. Det betydde för en annan att t.ex. ett Jenkki tuggummi helt plötsligt kostade 10 penni mot att dagen innan kostat 10 mark, vilket det tog ett bra tag att vänja sig till att säga! Länge fanns det parallellt gamla och nya sedlar och mynt.

 

MINNEN AV MILJÖN

Bortsett från de där tillfällena då folk var samlade och stämningen var hög så är det nog minnesbilderna av miljön i filialen som dröjer sig kvar, miljön som jag minns den. När man kom cyklande och svängde in på gården så ställde man cykeln i stället under björken till höger innanför grinden. Om ingen annan var där så kanske man stängde ytterdörren lite extra hårt för att man skulle veta att Ellen hade hört att en kund hade anlänt. I farstun passerade man brödfabrikens låda med bröd och kaffebröd och steg sedan in i själva butiken. Genast till vänster stod den elektriska kaffekvarnen, som användes när någon köpte ett halvt kilo Johanna kaffebönor. Doften av nymalt kaffe spred sig då i hela lokalen. Mellan kaffekvarnen och själva handelsdisken fanns det tillräckligt utrymme för Ellen att ta sig in bakom disken. På disken fanns det utrymme att ställa upp de varor som kunde handlade och det låg även en ansenlig hög med vitt inslagningspapper där; ett papper som Ellen även använde för att räkna ihop vad de inköpta varorna kostade.

Till höger innanför dörren fanns det bl.a. en ställning för hästskor som jag särskilt har fäst mig vid. Jag kommer inte ihåg om någon någonsin köpte några hästskor, men i väntan på sin tur kunde jag ibland bli stående där och föra hästskorna, som hängde på två-tre trästänger, fram och tillbaka som på en kulram. Vill minnas att det också hängde en del ?räimtyjär? bredvid. På samma sida fanns bänken med lådor för spik och skruv. Ovanför den fanns det hyllor med bl.a. någon färgburk. Utrymmet avslutades med filialens värmekälla kakelugnen.

STORT KYLSKÅP

I hörnet till vänster bakom disken stod det stora kylskåpet, som såg ut som ett sådant där man sett i amerikanska filmer ? stort, lite bulligt och med ett jättehandtag att öppna med. Där låg lördags- och tékorvsstängerna, länkkorven och någon ost. På senare år tillkom även mjölkpaket eftersom flera hushåll upphörde med mjölkdrift. Det kunde för övrigt vara lite si och så med färskheten på t.ex. kaffebröd och korv. Omsättningen var naturligtvis svår att förutse men till saken hör också att det inte alltid skickades de färskaste i korvväg till Valsberg från huvudbutiken. Vittnesbörd om att den som plockade ihop beställningarna till Valsberg fick lov att byta ut de färskare inslagen till förmån för mindre färska finns tyvärr.

 

Bredvid kylskåpet i underbänken fanns det bl.a. gryner i lösvikt och i hyllorna ovanför trängdes allt från Johanna-kaffe, Sirkku-sockerbitar, Ilovena-havregryn till Sunmaid-russin och Rally-lemonad. Längre bort fanns hyllan med cigaretter som Työmies och grön och röd North State, piptobak som Clan, och snus förstås. Sedan övergick hyllornas innehåll mer och mer till husgeråd och textilier och garn. På en av hyllorna låg det speciella tyg som jag såg Niilo B köpa för att använda till fottrasor. Då hade jag ingen aning om att man använde sådana, tills jag hamnade i det militära och själv fick lära mig att sätta på mig och använda dom och också uppskatta deras användbarhet. Men jag har till skillnad från Niilo aldrig burit dem sedan dess.

Successivt blev inköpen för egen del större. Sommartid var ett stående inslag att först gå till filialen och köpa rödlemonad eller Rally och sedan gå till en speciell sten vid Langgaton och avnjuta drycken. Ibland skedde de i sällskap med syster och ibland med kompisarna Christer och Mikael och någon gång var vi i stort sett traktens alla barn.

Ellen tittar igenom beställningarna och har hjälp av dotterdottern Marina Smeds (gift Sundman). Foto: Karin Smeds

Filialens interiör precis så som man kom ihåg den. Foto: Karin Smeds.

SAMLARBILDER

Samlarbilder av olika slag fanns det gott om och lockade naturligtvis oss att köpa choklad och godis för att komma över nya bilder. Pandas små chokladkakor (eller ?plattor som det kanske fortfarande heter i Finland) innehöll en serie med världens flaggor. Om man samlade tillräckligt många kunde man skicka in dessa till SOK och då fick man som belöning ett halvt kilo choklad sig hemskickat från chokladfabriken i Vaajakoski. Broder Rune lyckade med den bedriften. Annars var det mest tuggummin med samlarbilder som gällde. Det kunde vara bilder på idrotts-, pop- eller filmstjärnor. Eller så förekom det samlarbilder kopplade till TV-serier eller filmer. TV-serien Batman (Läderlappen) kom på 60-talet och lockade till köp och jag minns speciellt att den tecknade filmen Djungelboken följdes upp med samlarbilder. Både syster Anita och jag engagerade oss i samlandet av dessa. Man kunde via filialen skicka efter ett speciellt samlarhäfte, där man kunde klistra in bilderna, som följde handlingen i filmen. Reklamen för detta visade ett glättigt album och besvikelsen var därför stor när Ellen meddelade att ?nu har jag fått era häften? och det visade sig att den svenskspråkiga versionen inte alls motsvarade reklamens finskspråkiga färgglada version.

En gång hade jag inköpt ett 10-pennis tuggummi och utkommen i farstun konstaterar jag att det sitter två tuggummiförpackningar ihop, vilket Ellen inte uppmärksammat. Efter en kort överläggning med mig själv om jag eventuellt skulle låtsas som ingenting och njuta av det extra tuggummit, gick jag tillbaka in till Ellen och förklarade att jag fått ett tuggummi för mycket. Något förvånad med glad tog Ellen tillbaka det extra tuggummit.

SKRIVHÄFTEN OCH FRIMÄRKEN

Jag kom att bli stor konsument av skrivhäften och Ellen hade fullt sjå att se till att de fanns hemma. Jag ville dessutom ha en speciell sorts rutade häften, som jag vant mig vid att använda. När så posthaltpunkten kom till Valsberg och också placerades i filialen så var jag återkommande besökare för att se om Ellen hade fått in några nya frimärken, som jag kunde komplettera min frimärkssamling med.

I mina yngre år fick jag ibland tillåtelse av Sigfrid att gå in i uthuset och sätta mig vid ratten på den biltraktor som stod där. Jag tror att det var en lastbil som var ombyggd till traktor. Där kunde jag sitta långa stunder och ratta och växla och låtsas vara något till chaufför.

 

Olika samlarbilder från 60-talet. Oftast fanns dom i tuggummi-paket med även ihop med choklad.

Uppkommen i tonåren kom moped in i bilden och önskan att köra moped var ibland större än vad kassan tillät så ibland hände det sig att Ellen fick lov att komma ut och pumpa upp en enda liter mopedbensin, för pengarna inte räckte till mer. Jag vill minnas att bensinen kostade kring 70 penni per liter då.

När så de personliga reflektionerna och minnena har avhandlats så är det väl dags att gå över till hur det hela började, dvs hur Övermark Andelshandel kom till och hur filialen i Valsberg startades och vad som under alla dessa år har timat.

SÅ STARTADE DET

År 1868 öppnades den första handelsboden i Övermark av C.O. Björkqvist, där sedan även Åkers hade butik senare, d.v.s. mittemot gamla mejeriet. I Vasabladet kunde man 1872 läsa att det dessutom fanns minst 50 s.k. knuthandlare i Övermark. Dessutom skriver tidningen att det också finns ?ett halvt dussin arkangeliter vandrande i byn. S.k. smörskojare uppstå numera nästan på varje hemman, och där söner ej finnas, etablera döttrarna affären.?

Verksamheter av det här slaget uppfattades inte så särdeles renhåriga och därför började den kooperativa idén vinna fotfäste i landet, en idé om att genom gemensamma inköp komma i åtnjutande av bra varor till lägre priser än vad de enskilda handlarna erbjöd. I mars 1901 bildades ett lantmannagille i Övermark med huvuduppgift att förmedla höfrö och bigödselämnen till sina medlemmar och ett par år senare utökades verksamheten  även med produkter som petroleum, kaffe, vetemjöl och andra fönödenheter. Man kom nu successivt underfund med att dessa gemensamma varuinköp var så mycket mer förmånliga och tanken på en egen andelshandel mognade fram. Svenska Österbotten fick sina första handelslag 1904, då sådana startades i Petalax, Purmo, Oravais och Jakobstad.

På våren 1905 diskuterade Övermark-borna på ett möte i lantmannagillet att starta ett handelslag och listor skickades ut i bygderna där intresserade fick anteckna sig för kommande medlemskap och ?medlemmar antecknade sig i mängder?. Vid ett möte i Kyrkoby folkskola den 3. april 1905 bildades så formellt Övermark Andelshandel. Lokal för en affär hyrdes och den 10. juli kunde så de första inköpen göras i den egna butiken. Till andelshandelns första föreståndare valdes församlingens kantor Thure Söderholm.

Misstron var ändå i början stor och andelshandeln hade till en början svårt att kunna köpa in nödvändiga varor från partiaffärerna, som låg i Vasa och Kristinestad.

När bokslut gjordes för det första verksamhetsåret visade sig att de 136 inskrivna medlemmarna fick 5% återbäring på sina gjorda inköp ? samtidigt som priserna redan vid inköpstillfället varit lika fördelaktiga som privathandlarnas. Detta ökade naturligtvis förtroendet hos medlemmarna och även hos dom som betvivlat företagets bärkraft.

DE FÖRSTA MEDLEMMARNA

Under detta första år antecknade sig i tur och ordning följande valsbergs- och valsåsbor som medlemmar i Övermark Andelshandel:

Karl Johan Walsberg

Johannes Johansson Walsberg (senare Lindberg)

Karl Erik Walsberg (senare Berg)

Erik Anders Walsberg (senare Nygård)

Anna Stina Walsberg (senare Nygård)

Anders Andersson Walsberg

Johan Enlund

Joh. Andersson Walsås

Kaisa Stina Walås

Matts Walsås (senare West)

K.V. Walsås (senare Norrgård)

Joh. Wallén

Maria Karlsdotter Walsberg

Anna Stina Johansdotter Walsberg

Petter Bergén

Erik Henrik Walsberg (senare Bergman)

Redan i maj startåret, gjorde ?andelsägare från Valsberg, Räfsbäck och Överträsk anhållan om att erhålla mindre försäljningsställen, vid hvilka företrädesvis hushållsförnödenheter såsom kaffe, socker, tobak, mjöl och gryner osv. skulle tillhandahållas allmänheten?. Detta medförde också att dylika s.k. paketaffärer inrättades i de nämnda byarna. Ett par år senare förlades en sådan även till Valsås. I vilka gårdar som denna varuförmedling skedde framgår ingenstans. År 1917 upphörde andelshandeln med denna verksamhet eftersom den inte var lönande och även dessa varor fick åter hämtas nere i kyrkbyn.

År 1915 inhandlade andelshandeln en tomt mitt i kyrkbyn och uppförde en egen affärsbyggnad. Då hade man varit med om två föreståndarbyten eftersom Thure Söderholm flyttat från orten 1906 och efterträtts under ett par år av läraren Viktor Winberg. Fr.o.m. 1909 innehade Johannes Thorsvall föreståndartjänsten.

Redan 1921 startades den första regelrätta filialverksamheten genom att Räfsbäcks filial kom till. Visserligen hade det år 1906 gjorts ett försök med en filial i Bodbacka men den drogs in redan efter 3 år, eftersom den gick med förlust.

Andelshandelns verksamhet växte och 1936 konstaterades att huvudaffären behövde renoveras och utökas med lagerrum och källare. Bodbacka fick sin filial 1937 och året därpå var det så dags för detsamma i Valsberg!

Den första egna fastigheten som Andelshandeln verkade. En tid delade man utrymme med Unionbanken. Foto: Alfred Franzén.

Interiörbild från huvudaffären från slutet av 20-talet. Foto: Alfred Franzén.

FILIALEN I VALSBERG KOMMER TILL

Den 7.november 1938 anställdes Ellen Österberg som föreståndare för filialen i Valsberg, som inrättades i framstugan i hennes hem och lönen blev till en början 30 mark ?inberäknat hyra för rummet jämte värme?.   På så sätt fick ?valsbergs- och valsåsborna julen 1938 köpa julklappar och julmat i sin egen affär?! Under filialens första hela verksamhetsår (1939) var omsättningen 157.000 gamla mark eller 1.570 nya mark, en kanske inte alltför stor summa i dagens pengar räknat men var ändå på den tiden en ansenlig summa. Filialens omsättning skulle sedan på knappt 40 år tvåhundrafaldigas!

Ellen gifte sig 1943 med Sigfrid Lassfolk från Lappfjärd. Samma år fick filialen delvis ny inredning. Nytt magasin uppfördes 1950 och tre år senare var det dags för helt ny inredning.

Ellen med sin mor Lisa på ett fotografi från ca 1936. Kortet är taget utanför hemgården, som senare skulle bli filial. Farstudelen blev ombyggd på 40-talet.

En elektrisk kaffekvarn anskaffades 1954 och 1957 fick filialen kylskåp (kostade 102.000 gamla mark) . Året dessförinnan hade smärre reparationer genomförts. Först 1960 var det dags för en kassaapparat och följande år gjordes investering i en oljecistern.

Andelshandelns verksamhet utvecklades mycket gynnsamt under 50-talet, efter krigsårens varuknapphet och handeln och förmedlingen av lantbruksprodukter var betydande. Man hade redan 1920 beslutat att bedriva handel med spannmål. Hela handeln med lantbruksprodukter utgjorde ofta 30-40% av andelshandelns hela omsättning per år. Nya spannmålsmagasin och spannmålstork byggdes. I samband med att den nya kommunalgården byggdes startade andelshandeln också café- och resandehems-verksamhet. I Pörtmossa hade dessutom andelshandelns fjärde filial startat 1947.

50-talet var också en brytningstid i jordbruket och den maskinella standarden höjdes. År 1949 förmedlade andelshandeln det första traktor-köpet till en medlem. Men samma år såldes också 10 självbindare, 3 tröskverk, 5 hästräfsor, 3 radsåningsmaskiner, 4 potatisupptagare och 3 konstgödselspridare; de flesta säkert avsedda för hästdrift. Fyra år senare sålde andelshandeln redan sju traktorer i Övermark.

Under 60-talet började befolkningsunderlaget att svikta samtidigt som folk blev rörligare tack vare att många började skaffa sig bil. För att möta den nya tidens krav beslöt man uppföra en nya huvudaffär, som slog upp sina dörrar den 21. mars 1965. Samtidigt gjorde förändringarna att lönsamheten för filialerna försämrades och 1968 beslöt andelshandeln att stänga filialerna att i Bodbacka och Räfsbäck. Samtidigt skaffade man dock en ny butiksbil, som ersatte den man införskaffat 1962. På så sätt kunde servicen i de drabbade byarna ändå upprätthållas på en hygglig nivå. Dessutom började man ordna med utkörning av tunga varor med lastbil en gång i veckan.

 

Huvudaffären som den tedde sig i slutet på 50-talet och början av 60-talet.

Den första butiksbilen införskaffades 1962. Vid ratten skymtar Atle Henriks.

I mars 1965 öppnade den nya, moderna affärslokalen, som ersatte den gamla, som med olika renoveringar funnits sedan 1915.

 

Interiörbild från den nya affären.

Johannes Thorsvall var andelshandelns föreståndare från 1909 till 1938. Därefter följde Elis Fagerholm 1939-42, Paul Thors 1942-48, Alge Dahlblom 1948-49, Bertil Svedjebäck 1948-59. År 1959 tillträdde sedan Arne Sjöberg och han kvarstod på tjänsten ända tills Övermark Andelshandels självständiga dagar var över 1986 och man gick upp det regionala handelslaget Westbotnia.

Filialen i Valsberg betjänade fortsättningsvis orten men i slutet på mars 1977 insjuknade Ellen Lassfolk och som en följd av detta beslöts att stänga filialen, vilket skedde den 4.april. Då var en när 39-årig epok i bygdens historia över. Samtidigt var Ellens lika långa tid i bygdens tjänst över. Hon hade varit filialens enda anställda under alla dessa år. ?Från företagets och bybornas sida skall hennes livsgärning bevaras med stor tacksamhet? skrev man i årsberättelsen det året och man kan bara instämma i detta.

Inredningen och magasinet såldes senare på auktion.

 

Filialens saga är all. Hyllorna är tömda och Ellen står en sista gång där hon stått i så många år, bakom filialens disk. Foto: Bjarne Smeds

OMSÄTTNINGEN ÖKADE NÄSTA VARJE ÅR

Filialens omsättning utgjorde årligen ca 3-4 % av andelshandelns totala omsättning, men under senare delen av 50-talet och under 60-talets första år steg andelen till närmare 6% för att sedan återigen sjunka.

Filialens årliga omsättning med förändring har sett ut på följande sätt:

År

Omsättning

Förändring

1939

156 874

 

1940

180 444

+15%

1941

205 232

+14%

1942

215 820

+5%

1943

351 922

+63%

1944

344 836

-2%

1945

532 042

+54%

1946

930 503

+75%

1947

1 389 154

+49%

1948

1 860 570

+34%

1949

1 969 704

+6%

1950

2 712 364

+38%

1951

4 297 765

+58%

1952

4 727 100

+10%

1953

4 030 173

-15%

1954

4 263 148

+6%

1955

4 993 901

+17%

1956

6 330 408

+27%

1957

6 874 500

+9%

1958

7 763 427

+13%

1959

7 982 105

+3%

1960

9 460 825

+19%

1961

9 924 923

+5%

1962

11 605 126

+17%

1963

111 650

-4%

1964

130 353

+17%

1965

132 501

+2%

1966

111 723

-16%

1967

131 886

+18%

1968

125 550

-5%

1969

129 503

+3%

1970

124 964

-4%

1971

141 672

+13%

1972

166 741

+18%

1973

195 353

+17%

1974

260 520

+33%

1975

267 297

+3%

1976

302 863

+13%

1977

78 222

-74%

 

Filialens magasinsbyggnad med bränslecisterner sedd från två olika vinklar. Foto: Karin Smeds.

STYRELSEMEDLEMMAR

Först när Valsberg fick en filial blev det aktuellt med en medlem från trakten i andelshandelns styrelse. Det blev Victor Nygård som trädde in i den rollen. Han satt i styrelsen 1941-45. Victor vistades sedan under något år huvudsakligen i Amerika och under tiden tog Georg Berg plats i styrelsen. År 1949 var Victor åter och han kvarstod som Valsbergs representant t.om. 1958. Därefter satt Erik Nygård i styrelsen åren 1959-73, då han efterträddes av Göran Lindfors. Bland övriga styrelsemedlemmar med valsbergs-anknytning kan nämnas Vilhelm Wahlsberg 1953-66, Rolf Brådd 1962-70 och Jörgen Walsberg 1967-75.

Andelshandelns styrelse 1965. Stående fr. v. Elis Bonde, Per-Henrik Stenfors, Erik Nygård, Bernhard Bonde, Rolf Brådd. Sittande fr.v. Lars Ragvals, Einar Räfsbäck, Helmer Franzén, Arne Sjöberg.

Andelshandelns personal år 1965. I bakre raden fr.v.: Atle Henriks, Hans-Anders Lagerström, Viking Franzén, Arne Källberg, Einar Norrgrann, Georg Brodd, Sven Gullström, Kaj-Ole Åstrand, Evert Kummel, Ingvar Öhman, Arne Sjöberg. I mellersta raden fr.v.: Ellen Lassfolk, Märta Ludén, Berith Hedman, Bertha Hedman, Gun-Britt Eklund, Ethel Ragvals, Elly Sjöberg, Lars Österberg. I främre rade fr.v.: Karin Lassfolk, Inga-Lis Österberg, Alice Stenbäck, Gullvi Österlund, Gundis Lindfors, Majvor Ludén, Sonja Ljungars.

KVINNOKOMMITTÉ BILDADES

En speciell kvinnokommitté tillsattes 1952. Syftet med kommittén var att bedriva upplysningsverksamhet bland medlemmarna kring framförallt hushållsnära frågor. Första ordförande var Lena Groop och Valsberg företräddes i början av Inger Nygård. Under årens lopp har sedan också Mildred Nygård, Julia Lind, Göta Wahlsberg och Sinikka Berg representerat Valsberg. Göta Brådd var under några år på 60-talet kommitténs ordförande.

Bland kommitténs aktiviteter kan man plocka följande: Hösten 1952 hölls kurs i matlagning och dessutom demonstration av handelslagens centrallagers produkter. 1959 anordnades i Valsberg ett husmorssamkväm under mottot Hemmets linneförråd, glas- och porslinsnyheter samt dukning. 1967 hade man demonstration av frysboxar vid huvudaffären. År 1970 anordnades en barnfest till förmån för barnträdgården och året därpå hölls en sammankomst i Valsberg med temat Rätt glas till varje dryck.

ANDELSSTÄMMORNA OFTA ÅRETS STORA HÄNDELSE

Något som hade stor betydelse i andelshandelns verksamhet var andelsstämmorna. Det hölls både en vårstämma och en höststämma och det förefaller som speciellt vårstämmorna var välbesökta tillställningar. Utbudet av underhållning och kultur var inte så stort i början på 1900-talet och därför var stämmorna välkomna tillfällen till förströelse. Oftast har ungdomslokalen använts för stämmorna. Dessa har inletts med sedvanliga inslag som föredragning av årsberättelse, revisionsberättelse, fastställande av bokslut och beslut om hur överskottet skulle användas. När detta var avklarat vidtog samkväm, som kunde innehålla något teaterstycke som ungdomsföreningen framförde, sång och dans. Antalet besökare minskade på senare år, eftersom nöjesutbud och TV förändrade människors vanor.

Ellen var som sagt valsbergsbutikens enda anställda men valsbergsbor har ändå arbetat inom andelshandeln ? i huvudaffären, på cafét eller i butiksbilen. I andelshandelns efterlämnade handlingar har jag hittat följande namn: Vanja Valsås, Gunvor Vahlsberg, Elvi Vahlsberg, Görel Lindfors, Vivan Lindfors, Gullvi Lind-Lagerström (både cafét  och huvudaffären), Aivi Lind (cafét), Ulla Uusimäki (cafét), Kaj Björni och Karin Lassfolk (butiksbilen). Säkert finns det fler.

Övermark Andelshandel gick i mitten på 80-talet upp i regionhandelslaget Westbotnia, som sedan kom att gå upp i Eepee, med huvudsäte i Seinäjoki och innan seklet var över hade affären i Övermark lagts ner och fastigheten tagits över av köpmannafamiljen Martens, som numera driver gamla primärkommunens enda butik. Drygt trettio år tidigare hade matvarubutikernas antal i Övermark varit åtta.

Genom detta var en närapå 100-årig kooperativ tradition över i Övermark. Men jag tror att alla vi som hann vara med om att kunna få handla i en butik som filialen har kvar god minnen från en annan, lugnare och mer jordnära tillvaro och samvaro än vad som bjuds via dagens köpcentra.

Ralf Lind

Det är inte mycket som minner om att det en gång låg en butik här? Skylten med Övermark Andelshandel-Valsbergs filial är sedan länge borta.

 

Grinden är stängd och cykelstället är borta.

 

Magasinet och oljecisternerna är likaså borta.

Foton: Ralf Lind

Newest Members